Definition & Betydelse | Svenska ordet STIGBYGELN

Definition av STIGBYGELN

1. böjningsform av stigbygel

Exempel på hur man kan använda STIGBYGELN i en mening

• Stigbygelmuskeln sitter mellan stigbygeln och städet (muskelns sena fäster på stigbygelknoppen) och har till uppgift att dämpa starka ljud till innerörat.
• Hammaren (latin: malleus) är ett ben i örat som medverkar till att förstärka ljudet och är tillsammans med städet och stigbygeln ett av örats tre hörselben, vilka finns i mellanörat.
• Städet (latin: incus) är ett ben i örat som medverkar till att förstärka ljudet och är tillsammans med hammaren och stigbygeln ett av örats tre hörselben, vilka finns i mellanörat.
• Hammaren är fäst vid trumhinnan, och stigbygeln är inpassad i en öppning i mellanörats inre vägg, ovala fönstret.
• På 700-talet hade detta tillsammans med introduktionen av sadeln och stigbygeln möjliggjort katafrakterna, det tunga bysantinska kavalleriet.
• Den hanteras av en hand, stagad under armen och tryckt mot bröstet samt vilar, då den ej används, i en lädersko vid högra stigbygeln.
• Dessutom finns i vardera öra tre små ben - hammaren (malleus), städet (incus) och stigbygeln (stapes) - och i munnen tänderna.
• Av någon anledning, möjligen ärftlig och/eller hormonell, förtjockas benet kring ovala fönstret och stigbygeln växer fast i detta.
• På mellanörats sida är det fäst i stigbygeln och på innerörats sida leder det in i hörselsnäckans ena kanal.
• Simms började tävla 1887, och var en av de mest framgångsrika jockeyerna som använde den korta stigbygeln (som gav ryttaren en hukande hållning).

Förberedelsen av sidan tog: 94,07 ms.