Definition & Betydelse | Svenska ordet STORMÄNNEN

Definition av STORMÄNNEN

1. böjningsform av storman

Exempel på hur man kan använda STORMÄNNEN i en mening

• Han står under de följande åren på skiftande sidor i striderna mellan Kristian och de svenska stormännen, men stod 1471 på Kristians sida inför och i slaget vid Brunkeberg, där han stupade.
• Slaget innebär också slutet på det norska inbördeskriget Borgerkrigen, som har varat sedan 1130 (även om det återupptas i mindre skala efter Magnus död), då stormännen nu endast har en tronpretendent att stödja.
• En strid utbryter mellan den svenska kyrkan och de svenska stormännen, när dessa belägger kyrkan med skatter och pålagor.
• 10 augusti – En vecka efter den sextonåriga dansk-norske kungen Olof Håkanssons oväntade död övertar hans mor drottning Margareta styret av Danmark, då stormännen väljer henne till dansk riksföreståndare.
• Under Alexanders minderårighet stred stormännen om väldet, och de olika partierna sökte trygga sitt inflytande genom att bemäktiga sig kungens person.
• Detta består av: Kungens kansler, biskop Bengt i Skara, kungens fosterfar Erengisle Wig, magister Stenar, samt stormännen Knut Holmgersson och Knut Kristinesson.
• Slottets styrka och goda läge gjorde att dess besittning gärna eftersträvades av stormännen under den följande tidens oroligheter.
• De går till tinget och får där hjälp av de båda lagkloka stormännen Torgeir och Torkel, som dömer till Torbjörn och Såms fördel.
• Tronpredententen Sigurd Slemme försökte 1137 med hjälp av den tidigare kungen Magnus den blinde att ta kungamakten men misslyckades i striden mot stormännen, som stödde de minderåriga bröderna.
• 1765 utbröt ett blodigt uppror, framkallat genom det lägre folkets förtryck under stormännen, och detta ledde till landets fullständiga införlivande under Nguyendynastin.
• Från att jakträtten innan uppkomsten av feodalstater var helt fri, uppkom med länsväsendet regleringar av jakträtten vilka blev allt strängare, ju mera furstarna och stormännen gjorde den till sitt privilegium.
• Hans lik jordades med stor prakt, men den 29 juli anklagade kungen honom inför riksrådet för förrädiska förbindelser med de svenske stormännen, och den 8 november dömdes han skyldig, utan att någon vågade uppträda till hans försvar.
• Kungen var medveten om Klisfästningens strategiska betydelse och var ovillig att anförtro den till någon av de lokala stormännen.
• uppstod snart en maktdelning mellan de grekiska kommendanter han lämnat kvar och de lokala persiska stormännen.
• Detta orsakade ytterligare förbittring i Norge, där adelsmännen och stormännen önskade en separat norsk kröning.
• Han gynnade den kristna missionen bland slaverna: han grundade kloster och biskopsdömen och deltog själv i missionärernas arbete i samarbete med ärkebiskopen av Hamburg, men missionen var fredlig och majoriteten av både stormännen och bönderna förblev hedningar.

Förberedelsen av sidan tog: 181,18 ms.