Definition & Betydelse | Svenska ordet TYGET

Definition av TYGET

1. böjningsform av tyg

Exempel på hur man kan använda TYGET i en mening

• En fingerborg är ett redskap (vanligen av metall) format som en liten bägare eller hylsa, vilken vid handsömnad träs på långfingret för att skydda fingertoppen från stick när nålen sticks genom tyget.
• Ett sätt är efter det material tyget består av (se listning nedan), en annan indelningsgrund är vävda tyger och stickade tyger (trikå).
• Satinbindningen bygger på att bindepunkterna knappt syns på tyget, vilket ger ett tätt, slätt men ändå smidigt tyg.
• När råsilke används blir tyget styvt på grund av råsilkets naturliga beläggning med sericin, som ger en klistrande effekt.
• Vadmal (i bestämd form vadmalen eller vadmalet) är idag ett vävt tyg av ylle behandlat i en vadmalsstamp där tyget valkas ihop av vatten och rörelse.
• Vävbredd är den faktiska bredd en väv har sedan tyget tagits ner ur vävstolen, och inte som man kan tro den bredd som man väver när varpen sitter i vävstolen.
• Skedbredden ska mätas upp så att mitten av varpen hamnar mitt i vävstolen, annars blir tyget snett vid nertagningen eftersom varpen sitter på mitten av varpbommen och genom framknytningen placeras mitt på tygbommen.
• Trådantal i en väv avgörs av den bredd man vill åstadkomma i tyget, men styrs också av vilket mönster man valt att väva och vilka mönsterrapporter som därmed är möjliga att göra.
• Vävlängd är som regel den längd man faktiskt ska väva i vävstolen för att få den mängd och längd av tyget som man tänkt sig när efterbehandling är gjord (till exempel tvättning eller ruggning av plädar).
• När det första varvet av det vävda tyget når ner till tygbommen måste ett lager bomspröt läggas runt hela varvet för att inte snörena på bommen ska ge fula märken i tyget.
• Funktionen är, utöver att möjligen stadga upp vävstolens sidostycken, också att leda det vävda tyget bakåt i vävstolen så att vävarens knän inte slår i vid trampningen.
• Vävskedens lameller tenderar att böjas och bågna, till följd att efterkommande vävar kan få en gles linje längs med hela tyget.
• Bindningen ger en snett löpande linje över tyget, så kallad kypertlinje, eftersom bindepunkterna förflyttas ett steg åt sidan för varje inslag.
• Myggtjäll är en vävteknik i tuskaft med små mönstersolvade partier där bindningsmönstret ger avvikande mönster i tyget genom de flotteringar som skapas av bindningen.
• Forna tiders kallmangel med stenar i stora träramar som vikter och manuell förflyttning av stenarna över tyget har i modern tid i huvudsak ersatts med varmmangel där ånga står för värmen och elektricitet driver textilierna framåt mellan valsverket som ger den släta struktur som eftersträvas.
• Runt midjan/linningen utvecklas kronbladen, det vill säga tyget veckas och rynkas för att likna en blomma, nedtill avslutas kjolen med ett band.
• Ofta används ylle och ull som beteckning på samma material/produkt men ylle är tyget och ullen är råmaterialet.
• Bården kan ha varierande storlek och omfattning men kan i extremfallet också täcka hela tyget, särskilt om det är olika slags bårder som bildar tygets helhet.
• Det finns fler metoder att framställa dem: Man kan riva trasorna om tyget är tunt, men det ger fransiga kanter på trasorna.
• Genom att väva rundväv i bara den ena sidan av varpen fick man därmed dubbla bredden på tyget, dock med en skönjbar skarv på mitten.

Förberedelsen av sidan tog: 121,54 ms.