Definition & Betydelse | Svenska ordet VÄVSTOL

Definition av VÄVSTOL

1. mekaniskt redskap till att väva tyg

Exempel på hur man kan använda VÄVSTOL i en mening

• Den manuella handvävningen utförs oftast på en vävstol eller i en vävram som ett yrkesmässigt handarbete eller som hobby för eget bruk eller avsalu inom hemslöjden.
• Den kan vara av bords- eller golvmodell och bygger på samma principer som en vanlig vävstol, med varpbom, solv, skaft, vävsked och tygbom.
• Lin är svårare att slå tätt i en vävstol än till exempel dagens bomull, och torde vara ännu svårare att få tätt slaget i de stående vävstolar man hade fram till 1700-talet, där inslaget "packas" uppåt.
• Den maximala längden på tråden avgörs dels av vilken vävstol man har, dels av vilka varpförhållanden man har (det vill säga, vilken varpställning man har tillgång till).
• Ett solvskaft eller ett skaft är ett arrangemang på en vävstol som höjer och sänker olika varptrådar beroende på hur man trampar, och därmed skapar ett skäl, genom vilket man kan föra skytteln.
• Tramporna i en vävstol är till antalet minst två för tuskaft, men kan sedan variera för andra vävtekniker och är inte alltid detsamma som antalet skaft.
• Skäl är den triangelformade öppning i varpen som är resultat av att tramporna trampas mot golvet i en vävstol.
• En traditionell vävstol kan i vissa fall kompletteras med de anordningar som fordras för damastvävning.
• Pådragningsknekt är en anordning som monteras tillfälligtvis på främre delen av en vävstol för att möjliggöra att pådragning av varpen kan skötas av en person.
• Stående vävstol, en vävstol med lodrät spänd varp, var en av de första slags vävstolar som användes för att åstadkomma tyg.
• Upphämta (eller opphämta) är en vävteknik som kan vävas med plockspröt eller i vävstol med dragrustning.
• En trasmatta vävs i en vävstol av inslag av matt-trasor och varp av till exempel bomulls- eller lintråd.
• Med dagens moderna datorprogram för vävning har bindningsläran i högre grad blivit tillgänglig även för hobbyvävare eftersom de medger att man provar en idé om uppsättning/solvning/uppknytning/inslag utan att för den skull behöva göra den omständliga procedur det är att prova i en vävstol.
• Det är inte alltid rätan som är den sida som sitter uppåt i en vävstol; somliga vävtekniker förutsätter att man väver med avigan uppåt (till exempel upphämta där vändningen måste läggas i en liten förlängd ögla för att inte inslaget ska orsaka hål i väven); vissa andra tekniker blir bara lättare att trampa om avigsidan är uppåt.
• Lattor – de tvärgående hålförsedda käppar som används i en vävstol för att styra riktningen av draget från tramporna till solvskaften.
• Av de alster man producerade finns en del bevarade och kan identifieras genom den invävning av "Wadstena Fabrik" samt ett nummer för vilken vävstol som använts.
• Redan 1805 skapade fransmannen Joseph-Marie Jacquard en hålkortsstyrd vävstol, men det var Herman Hollerith som lanserade idén att använda hålkort för lagring av data, i samband med den stora folkräkningen i USA 1890.
• Varpning (vävning) – ordnar ett stort antal trådar parallellt till en bunt som skall sättas upp i en vävstol.
• Bilderna vävs i en vanlig vävstol med tuskaftsuppknytning och med inslag av smalt klippta tygremsor.
• Varptyngd väv även kallad oppstadgogn är en typ av stående vävstol, där varpen sträcks med hjälp av tyngder som fästs i dess nedre del.

Förberedelsen av sidan tog: 116,73 ms.