Definition & Betydelse | Svenska ordet VÄXELVERKAN


VÄXELVERKAN

Definition av VÄXELVERKAN

  1. (fysik) (fundamentalt) fenomen som gör att två partiklar påverkar varandra med en ömsesidig kraft

Antal bokstäver

11

Är palindrom

Nej

14
AN
EL
ER
KA
KAN
VE

3

1

4

486
AEN
AK
AL
ALE


Sök efter VÄXELVERKAN på:



Exempel på hur man kan använda VÄXELVERKAN i en mening

  • Neutroner och protoner (nukleoner) i atomkärnan hålls ihop av den fundamentala kraft som kallas stark växelverkan.
  • Neutroner och protoner (nukleoner) i atomkärnan hålls ihop av den fundamentala kraft som kallas stark växelverkan.
  • Fundamental växelverkan, de fyra fundamentala naturkrafterna eller bara växelverkan är de fysikaliska fenomen där partiklar påverkar varandra med krafter.
  • Beroende på kropparnas fysiska faser (fast fas, vätskefas eller gasfas) blir reaktionshastigheten och möjligheten till växelverkan i begränsningsytan olika.
  • Mörk materia kan bara indirekt detekteras genom sin gravitationella påverkan på vanlig materia eller genom sin svaga växelverkan med materia.
  • En storförenad teori – ofta används de engelska termerna grand unification, grand unified theory eller GUT även på svenska – är en teori i fysik som förenar stark växelverkan och elektrosvag växelverkan till en enda växelverkan.
  • Den svaga växelverkan gör det möjligt för leptoner och kvarkpartiklar och antipartiklar att utbyta energi, massa och laddning – det vill säga att i själva verket förändras till varandra.
  • Neutroner och protoner, som utgör delarna i en atomkärna, såväl som andra partiklar i närheten styrs av flera olika krafter (växelverkan).
  • Eftersom elektronerna har elektrisk laddning växelverkar de med andra laddade partiklar via elektromagnetisk växelverkan, vilket gör dem lätta att stoppa.
  • Dessa partiklar föreslås vara en spöklik form av materia, som vi inte direkt kan se eller enkelt mäta, och som bara ger sig till känna genom sin gravitation och svaga växelverkan.
  • Han tilldelades priset för sina "avgörande insatser rörande kvantstrukturen hos teorin för elektrosvag växelverkan i fysiken".
  • Han tilldelades Nobelpriset i fysik år 1999 för sina "avgörande insatser rörande kvantstrukturen hos teorin för elektrosvag växelverkan i fysiken".
  • Den starka växelverkan, eller den starka kärnkraften, är en av de fyra kända fundamentala krafterna inom fysiken.
  • Fononer bidrar till många egenskaper i fasta material, som fortplantning av ljud, värmeledningsförmåga, elektrisk ledningsförmåga, värmekapacitet och växelverkan med elektromagnetisk strålning.
  • Den infördes teoretiskt för att förklara varför den starka växelverkan, beskriven av kvantkromodynamiken, till synes inte bryter mot CP-symmetrin – det så kallade starka CP-problemet.
  • Gell-Mann fick Nobelpriset i fysik 1969 för sina bidrag till upptäckter och klassificering av elementarpartikar och deras växelverkan.
  • Han delade på priset med Simon van der Meer med motiveringen "för deras avgörande insatser i det stora projekt, som lett till upptäckten av fältpartiklarna W och Z, förmedlare av svag växelverkan".
  • Han delade på priset med Carlo Rubbia med motiveringen "för deras avgörande insatser i det stora projekt som lett till upptäckten av fältpartiklarna W och Z, förmedlare av svag växelverkan".
  • Glashow, Abdus Salam och Steven Weinberg mottog Nobelpriset i fysik 1979 för "deras insatser inom teorin för förenad svag och elektromagnetisk växelverkan mellan elementarpartiklar, innefattande bland annat förutsägelsen av den svaga neutrala strömmen".
  • Tillsammans med Sheldon Glashow och Steven Weinberg mottog han Nobelpriset i fysik 1979 för "sina insatser inom teorin för förenad svag och elektromagnetisk växelverkan mellan elementarpartiklar, innefattande bland annat förutsägelsen av den svaga neutrala strömmen".


Förberedelsen av sidan tog: 165,85 ms.