Definition & Betydelse | Svenska ordet VÄXTEN

Definition av VÄXTEN

1. böjningsform av växt

Exempel på hur man kan använda VÄXTEN i en mening

• Ordet hampa används både om växten samt om de fibrer som kan utvinnas och de produkter (bland annat rep) som kan tillverkas av den.
• Romarna tog med sig växten norrut, och senare spreds den också med hjälp av munkar vidare till Skandinavien.
• En speciell egenskap hos växten, liksom exempelvis hos pors och pepparmynta, är att den på grund av eteriska oljor omger sig med en tydlig doft, även när den inte blommar.
• Blanda du till dubbelt bark i brödet, jag vill gräva dubbelt större diken, men av Herren vill jag vänta växten.
• En frukt är i botanisk mening blomväxtdelar som bildas för att fortplantning av växten ska kunna ske.
• Drycken framställs av unga bladskott från växten och har använts av människor i åtminstone 1700 år, med början i Kina.
• Förutom att ge växten stadga fungerar rötterna även som upptagare av markvatten och växtnäringsämnen ur jorden.
• Deltagarna i dessa initiationsriter trodde att de fick del i gudens odödlighet när de inmundigade den rusdryck som bryggdes av växten.
• Slutligen gick hans innersta önskan i uppfyllelse och han blev normal till växten och kunde fortsätta sitt liv som samuraj.
• Såväl indisk som iransk tradition identifierar drycken med växten, samt med en gudom som personifierar dem båda.
• Genom tunna underjordiska svamptrådar som tränger in i rötterna, hjälper svampen växten att ta upp vatten och närsalter, samtidigt som den får organiska föreningar från växten.
• öfverfördes benämningen sedermera på växten alruna, som på grund af rotens stundom människoliknande utseende o.
• Fram till 1900-talet användes främst vilda bestånd i Indien och på Sri Lanka för export, men numera odlas växten i stor skala i tropiska länder.
• Carl von Linné gav blomman namnet Anemone hepatica men eftersom blåsippssläktet, Hepatica, ett tag betraktats som ett oberoende släkte fick växten ett nytt latinskt namn.
• Den vanligaste teorin är att namnet kan härledas från den i området vanligt förekommande växten spanskginst.
• Dess läge i vattnet är ett mellanting mellan submers (nedsänkt) och flytande; den har inga flytblad, utan en tät, mångbladig rosett av aloe-lika blad, det vill säga med jämnbred och i kanten taggsågad skiva; men inte desto mindre flyter växten, även om med djupt läge, så att endast bladens spetsar når över vattenytan, och en knippa tjocka trådrötter från rosettens bas häger ned mot bottnen, där de löst fäster sig i slammet.
• De sitter i två rader och är halvgenomskinliga med buteljbrun eller ‑grön färg; de förtorkar efter en kort stund, om växten tas upp ur vattnet.
• Formen utvecklades utifrån växten mjukakantus eller björnkloört (Acanthus mollis), som har tjocka, flikiga blad och växer i Medelhavsområdet.
• En sådan form tillkommer undervattensbladen inom långt åtskilda grupper av växtriket (se vattenblinken och grodnaten); det ser ut, som om växten på detta sätt ville förekomma, att bladskivan sönderrives genom dragningen och slitningen inom det rörliga element, vari den lever.
• Hos en fullständigt domesticerad art styrs urvalet helt av människan, och växten eller djuret har anpassats till människans behov.

Förberedelsen av sidan tog: 162,27 ms.