Definition & Betydelse | Svenska ordet KONSONANTEN

Definition av KONSONANTEN

1. böjningsform av konsonant

Exempel på hur man kan använda KONSONANTEN i en mening

• Klickljud är vanliga i xhosa, och exempelvis är den första konsonanten xh i språkets namn ett klickljud.
• Vokalen kan ändras eller avlägsnas genom att konsonanten förses med olika vokaltecken som kan förekomma på alla sidor om konsonanten.
• Detta resulterar i att personer som inte är vana att lyssna till palataliserade konsonanter uppfattar palataliseringen som ett kort j-ljud efter konsonanten: jämför till exempel ordet нет (nej) som på svenska ibland felaktigt skrivs njet, eller floden Dnepr som ibland blir Dnjepr.
• Läspning innebär ett felaktigt uttal av ord eller stavelser med konsonanten s, som då inte uttalas med sitt skarpa ljud utan ett mer väsande, ungefär motsvarande ett engelskt th.
• Enbart första konsonanten (före första vokalen) flyttas till slutet: knasig blir i denna variant nasigkall.
• Förutom dessa konsonanter finns ytterliga sex stycken som bildats med hjälp av ett diakritiskt tecken, en punkt som placerats nedanför konsonanten.
• Det andra är att den finala konsonanten skrivs med en vanlig bokstav som om den vore en egen stavelse och därefter förses med ett diakritiskt tecken som både markerar att den medföljande vokalen ska avlägsnas samt att den föregående vokalen ska förlängas.
• I den nuvarande ortografin för yoruba används vokalerna ẹ och ọ (med antingen en punkt eller ett kort vertikalt streck under), för att representera mer öppna varianter av e och o, samt konsonanten ṣ, en tonlös postalveolar frikativa.
• Tjocka konsonanter är velariserade, vilket innebär att tungryggen (bakdelen av tungan) dras bakåt och uppåt mot mjuka gommen för att uttala konsonanten.
• Trekonsonantsregeln är en optionell fonologisk process i svenskan att utelämna den mittersta konsonanten i en sekvens av tre konsonanter i följd, t.

Förberedelsen av sidan tog: 182,38 ms.