Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet KONSONANT

Definition av KONSONANT

1. bokstav som representerar sådant språkljud; b, d, g etc.
2. (lingvistik) språkljud som bildas med varierande förträngning av språkröret

Exempel på hur man kan använda KONSONANT i en mening

• C uttalas normalt som S framför mjuk vokal (e, i, y, ä och ö) och som K framför hård vokal (a, o, u och å) och konsonant.
• C uttalas normalt som S framför mjuk vokal (e, i, y, ä och ö) och som K framför hård vokal (a, o, u och å) och konsonant.
• En lateral är inom fonetiken en konsonant som bildas genom att luften strömmar fram på båda sidor om tungan.
• Allitteration innebar att barnets namn skulle börja på samma konsonant som förälderns namn eller på vokal om förälderns namn börjar på vokal.
• Den idealiska och mest förekommande stavelsen i världens språk består av en inledande konsonant och en vokal, till exempel "da".
• Nollplural är vanligt i germanska språk, och återfinns i svenskan främst hos ord med neutrumgenus som slutar på konsonant, och hos ord med utrumgenus med ändelsen -are, -ier eller -iker.
• Liksom de hebreiska och arabiska alfabeten saknar det feniciska symboler för vokaler, alla symbolerna representerar en konsonant.
• Varje symbol representerar en konsonant och en vokal ihop och symbolerna är organiserade i grupper med liknande symboler, efter både konsonant och vokal.
• En konsonant, eller ett konsonantljud, är ett språkljud som bildas genom en markant förträngning eller total avspärrning av svalget och munhålan.
• En retroflex (även supradental eller postalveolar) är en konsonant som uttalas genom att tungan dras bakåt och tungspetsen trycks mot gommen.
• Upplösning (musik) – i musiken när ett mer dissonant ackord eller ett med högre spänning i förhållande till tonartens grundackord följs av ett mer konsonant eller med lägre sådan spänning, se även Funktionsanalys (musik).
• Det cherokesiska språket har bara en enda labial konsonant, /m/, som dessutom är ett relativt nytt fonem.
• Varje konsonant har en medföljande vokal a vars kvalité kan förändras med hjälp av diakritiska vokaltecken.
• Substantiv som har neutrum-genus får ofta ändelsen -et i bestämd form och har om de slutar på konsonant vanligtvis samma form både i singularis och pluralis.
• Mjukhetstecknet (eller muljeringstecknet) anger att den konsonant som står omedelbart före tecknet ska uttalas med muljering, något som annars styrs av muljerande vokaler.
• Den stora tersen, durtersen, är ett mycket konsonant intervall som återfinns mellan 4:e och 5:e deltonen (samt mellan 8:e och 10:e) i den harmoniska deltonserien (4:5) och motsvarar frekvensförhållandet.
• En konsonant fon är tonande om röstkällan är aktiv under uttalet, till exempel att stämbanden är spända.
• Regeln för rövarspråket är att man efter varje konsonant lägger ett o (kort å-ljud) och därefter samma konsonant igen, till exempel byts b ut mot "bob" och f mot "fof".
• Radikal konsonant – en konsonant som produceras genom att tungroten bildar en förträngning i svalget.
• Rhotacism är beteckning för det fonetiska fenomenet att en annan konsonant övergår till ett r-ljud under språkhistoriens gång.

Förberedelsen av sidan tog: 101,78 ms.