Definition & Betydelse | Svenska ordet LAPPMARKER

Definition av LAPPMARKER

1. böjningsform av lappmark

Exempel på hur man kan använda LAPPMARKER i en mening

• Birkarlar var handelsmän, som åtminstone sedan slutet av 1200-talet och en bit in på 1500-talet, verkade i Torne, Lule och Pite lappmarker.
• Knut Kurck tillhörde rådspersonalen under drottning Kristinas minderårighet, var åren 1651–1660 landshövding i Västmanlands län, inkallades februari 1660 i riksrådet, var 1663–1678 president i Kommerskollegium, förlänades 1666 med lagmansdömet över Närke, blev 1676 häradshövding i Västerbotten och dess lappmarker och var 1677–1680 president i Svea hovrätt.
• Han företog flera utrikes resor, bland annat 1844–46, för naturvetenskapligt ändamål, till Afrika, Ostindien och Kina; 1851–52, 1858 och 1864–65, för medicinska och anatomiska studier, i en rad europeiska länder, samt 1868 och 1871, i etnografiskt syfte, till Lule, Pite och Ume lappmarker.
• Hans arbeten Naturhistorisk resa genom Sveriges och Norriges lappmarker (två band, 1822; belönad med Lundbladska priset av Svenska Akademien) och Resa genom Umeå lappmarker etc.
• År 1585 skrev lappfogden i Lule och Pite lappmarker, Olof Andersson Burman: ”Men de andra som ingen fisk ränta förmältes i årliga längden kallas fjällappar, havande det namnet därav att de bo uppe i fjällen uti bergsskrevor, och komma till inga sjöar med mindre deras nabor granlapparna vele godvilligt efterlåta dem fiska med sig.
• Förutom faderns Anteckningar utgav han Handlingar och uppsatser angående finska Lappmarken och lapparna (fyra band, 1910–1915), en viktig källa till kännedomen om förhållandena i Kemi och Torne lappmarker i äldre tider.
• Han var lappfogde för Västerbotten 1595–1598, för Ångermanna och Ume lappmarker 1599 samt återigen för Västerbotten 1600–1601.
• Ekorn blev extra ordinarie kanslist i Svea hovrätt 1779, extra ordinarie notarie 1780, tillförordnad häradshövding i Västerbottens norra kontrakts domsaga 1780, häradshövding i sex tingslag i Torneå och Kemi lappmarker 1796, häradshövding i Västerbottens norra kontrakts domsaga med Piteå, Luleå, Råneå, Överkalix och Nederkalix tingslag 1799, fick lagmans titel 1804, blev landshövding i Norrbottens län 1810 och i Älvsborgs län 1816 samt justitieråd 1817.
• Bland hans verk märks två arbeten som behandlar 1700-talets kateketundervisning i lappmarkerna, doktorsavhandlingen Kateketinstitutionen i Sveriges och Finlands lappmarker (1965) och Kristendomsundervisning och nomadliv (1964).

Förberedelsen av sidan tog: 96,33 ms.