Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet PRETERITUM

Definition av PRETERITUM

1. (lingvistik, oräknebart) enkelt tempus som anger att handlingen skedde tidigare än nu
2. (lingvistik, räknebart) verbform i tempuset (1)

Exempel på hur man kan använda PRETERITUM i en mening

• Tempus anges med böjning av det finita verbet (presens eller preteritum) och med hjälp av temporala hjälpverb (ha, skola, komma).
• Begreppet kommer från latinundervisningen och användes tidigare för preteritum i svenska, men anses numera felaktigt eftersom svenska språket inte har olika verbböjningar för avslutade och oavslutade handlingar i det förflutna.
• Svenskans perfekt och pluskvamperfekt kan ses som aspektuellt perfekta former av presens respektive preteritum (de kallas dock vanligen för tempusformer, eftersom de också uttrycker temporalitet).
• Ett verbs tema i svenska brukar anges som "infinitivt - preteritum - supinum": "springa - sprang - sprungit".
• Kurdiska språket har ett system som tillämpar ergativitet när det transitiva huvudverbet står i preteritum och ackusativitet när det står i presens.
• I svenskan finns ingen särskild form för detta ändamål, utan tempuset konstrueras med hjälpverb, oftast preteritum av ”ska”, det vill säga ”skulle”.
• I preteritum (aktiv form) slutar de på -ade, -de, -te eller -dde, eller saknar ändelse och får vokalväxling.
• Regelbundenhet/oregelbundenhet hos verb avser hur verbet böjs när man tar tema på det, dvs man skriver det i infinitiv, preteritum, supinum och presens particip.
• Det används framför allt i återgivning av information i preteritum men det finns även språk där en markering görs på futurum.

Förberedelsen av sidan tog: 143,36 ms.